Japp, det var ringrostigt men åh så roligt. Efter att ha hjälpt min kompis med hennes häst och inhysningen lite så kom tanken på att skaffa en egen igen tillbaka. Vi flyttade dessutom till en liten gård och möjligheten fanns återigen.
Jag började titta på annonser, var och tittade på några hästar men ingen av dem passade mig helt. Tanken var att jag skulle ha mig en mörk, gärna svart, valack!
Ridskolan i närheten annonserade ut en lektionshäst, jag ringde på den. Tog med mig kompisen och åkte och tittade. En vecka senare var jag lycklig ägare till ett skimmel (vitt) sto vid namn Smilla.
Gravid i tredje månaden var jag men jag satte igång att rida igen med fullt engagemang. När jag var i sjunde månaden trappade jag ner ridningen lite men slutade inte helt. Jag var ju inte jättestor så lite klarade jag allt av att rida, hade henne uppstallad hos min kompis i väntan på att mitt stall skulle bli färdigt så jag hade tillgång till ridhus.
När Lillan väl tittat ut, bara 19 dagar senare än tänkt, och stallet hemma var klart fick min Smilla flytta hem. Perfekt! Ett helt år av mammaledigt som skulle fyllas av min älskade dotter och ridning var tanken. Våren 2008 kom med värme och härliga dagar för ridning. Till en dag i maj. Jag skulle ut och rida och gick för att hämta Smilla i hagen. Hon stod lite konstigt såg jag när jag gick fram till henne. När jag kom nära så såg jag att hela vänstra frambenet var så svullet det bara kunde bli från armbågen hela vägen ner till hoven och hon var blockhalt!
En och en halv vecka senare hämtade jag henne från djursjukhuset där dom hade konstaterat att hon hade en skada på djupa böjsenans förstärkningsband. Med rätt rehabilitering så kunde hon bli ridbar igen om ca 10-12 månader!!!
Den sommaren bestod i att lägga om bandage, se till att hon inte sprang och två återbesök till djursjukhuset vilket var 2 timmars enkel väg bort.
Efter ytterligare ett återbesök i oktober sa veterinären att jag kunde börja skritta henne för hand, börja försiktigt och sen trappa upp till 45 minuter om dagen. Fy vad tråkigt det var!!! Men jag gjorde det. Jag gick fram och tillbaka på våran 250 meter långa framfartsväg 45 minuter varje dag i ca 4 månader. I Januari 2009 var vi på sista återbesöket. Hon blev friskförklarad! Allt slit hade lönat sig och jag fick börja rida igen, givetvis med stor försiktighet för att se att hon höll och det gjorde hon!
Jag satte igång henne och kom igång bra under sommaren. Under hösten byggde vi en paddock så att det skulle finnas bättre möjligheter till att rida ordentligt.
Under hösten var hon emellanåt svullen i bakbenen när jag tog in henne från betet men visade ingen hälta. Rådfrågade min dåvarande hovslagare som kunde mycket om hästar men han förstod inte heller vad det berodde på. Jag började googla för att komma fram till ett svar. Fick fram information om en klöversort som kunde vara giftig för hästar och kunde ge svullna ben som symtom och kunde ge upphov till fång. En sjukdom som är varje hästägares mardröm. Ut och titta i hagen, ja, där var den förbannade klövern! Bara till att haga in nästa gärde, släppa på hästarna där istället. Ta upp det nästan en kilometer långa staketet och sätta plogen i marken.
Sen kom vintern 2009/2010 och har man förr aldrig funderat över varför man håller på med hästar så var det inte utan att man gjorde det då, flera gånger om dagen!
Det slutatde med en meter snö som förstörde stängslet, la på en decimeter tjock is på trådarna som fick brytas loss för hand. Snöplogen begravde staketet nere vid vägen så hagen fick stängas av för att hästarna inte bara skulle kunna gå på snön rätt ut i friheten. Vattnet frös, hästarna gick ständigt i täcke och hö var en ständig orsak till arbete.
Så kom till slut den efterlängtade våren 2010! All snö försvann och livet blev lite lättare. Tills nu. Betet i den enda hagen jag har att släppa dom i är dåligt, vad göra? Bara till att fatta släggan och gå ut och göra en ny i skogen för att kunna ge den stora hagen en chans att återhämta sig lite. Har även delat av den stora hagen i två för att växelvis kunna släppa dom i två så att gräset kan få chans att växa emellanåt. Jag vet inte hur många timmar jag har lagt på att laga och göra hagar i år och man ska nog inte räkna efter heller men det är många. När nu den nyinsådda hagen till hösten ska kunna gå att använda så smått är det ytterliggare ca 100 stolpar och nästan 2 kilometer tråd som ska sättas upp. Då ska även hagen dom går i nu tas upp och det skall sås in nytt på den med nästa år men sen är det klart!
Med alla dessa timmar som läggs i arbete runt om det som är det roliga, det vill säga ridningen, så undrar man varför man håller på.
Men när man sitter som jag gjorde idag och rider och allt stämmer. Alla de tråkiga övningarna som man slitit med för att få hästen dit man vill helt plötsligt ger resultat och allt klaffar. Hästen går bättre än hon någonsin har gjort och det är så jäkla kul att rida. Då glömmer man allt det där slitet runt om kring för just då är det det bästa som finns och det är bara mitt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar