Midsommar firande...eller inte.

Så kom då midsommar. Vanligtvis den här dagen brukar det vara full fart här hemma. Vi brukar nästa alltid ha fest här hemma med alla kompisar och detta brukar förberedas i flera dagar. Min man är lite av en midsommar fanatiker och tycker att det är den viktigaste dagen på året och då ska det slås på stort! Jag tycker väl också att det är trevligt men känner inte riktigt samma entusiasm runt det hela.
I år tänkte jag att det kunde vara trevligt att kanske bara ta det lugnt och bara ha det lite mysigt med Lillan, inga andra erbjudanden dök heller inte upp så det skulle väl bli så då. Igår sprang jag ihop med en kompis på köpcentrat och han tyckte att jag och Lillan skulle hänga på dom till några av deras vänner. Jag känner inte deras kompisar så väl men har träffat dom några gånger och tyckte att det kunde vara trevligt. Kul, nu fanns det nåt att hitta på!
Senaste veckan har jag dragits med en förkylning som inte vill ge med sig, har känt mig bättre under gårdagen och tänkte att nu ger den nog med sig men icke. Vaknade i morse med tät näsa och huvudvärk och totalt orkeslös. Väntade några timmar för att se om det kanske kunde ge med sig så att jag kunde vara pigg nog att följa med ikväll men det vill inte. Så det blir till att vara hemma och vara sjuk.

Skulle äta lite sill och potatis med Lillan till lunch och ha det lite midsommar mysigt men hon somnade på soffan innan maten var klar så där fick jag sitta själv med tv:n som sällskap och en slö humla som kröp i fönstret.
Jo, jag tycker lite synd om mig själv, mest för att allting bara är så typiskt.
När det nu blev såhär ändå så saknar jag honom bara mer dessutom...