Med sikte på Fs29...

Så står vi här igen. I samma sits som för 5 år sedan. Maken ska göra ännu en mission i Afghanistan under 2015. Eftersom Bloggen var ett bra sätt för mig att få skriva av mig förra gången känner jag nu att det är läge att ta upp den igen. Jag kommer använda den på samma sätt som förra gången. Som en ventil för mig att få skriva av mig, dela med mig av både positivt och negativt i livet runt en mission. Precis som förra gången kommer jag aldrig nämna några namn på personer. De jag skriver om kommer förmodligen känna igen sig ändå.

Det har gått 4 år sedan förra missionen. Mycket har hänt sedan dess och det enda jag vetat säkert sen hemrotationen i December 2010 var att jag lovat honom en mission till. Det var meningen att det skulle skett redan 2014 men saker och ting gjorde att så inte blev fallet. Nu står vi istället inför Fs29 med rotation i Maj 2015. Ja, jag säger "Vi" och jag menar "Vi" som vi fyra i vår familj. Det här är ett beslut taget gemensamt, en tid som kommer genomföras gemensamt fast på två olika ställen i världen. Han där nere bland sand, värme och uniformer. Jag och våra två prinsessor här hemma på våran hästgård i den vackraste årstiden av alla. Vi här hemma gör också en mission, men den är inte på samma sätt. Jag säger inte att den är lättare, jag säger heller inte att den är jobbigare, jag säger bara att den är annorlunda.

Skillnaden mot förra gången är att jag är mer förberedd nu. Jag vet vad som väntar, jag vet vad jag kan komma att möta i reaktioner från andra. Jag vet att jag kommer få sätta mig i försvarställning i förhållande till vårat beslut inför människor som tycker sig ha rätten att ifrågasätta det. Jag vet också att jag har ett bra stöd i övrig familj och jag vet vilka vänner som är att räkna med. Allt det fick jag lära mig under Fs19. Jag fick då också lära mig att jag fixar det, vi fixar det! Vår äldsta dotter var då 2 år och fyllde tre dagen efter pappa hade roterat hem. Vi har under de här åren som gått ofta pratat om den tiden med henne, dels för att hon har fått fler frågor ju äldre hon blivit och dels för att förbereda henne inför den nästa mission som vi hela tiden har vetat skulle komma. Vi har medvetet hållt den tiden vid liv och kan nu se tillbaka på den tillsammans med henne och gemensamt säga till oss själva att vi fixar det den här gången också. Det svåraste den här gången kommer helt klart bli att hantera hennes saknad efter pappa och bemöta hennes frågor nu när hon har blivit 7 år och är medveten på ett helt annat sätt. Det kan bli en utmaning i sig. Det finns nu även en lillasyster som fyller 4 strax efter Fs29 roterar ner. Hur hon kommer att hantera det hela är för mig oklart i nuläget men jag är övertygad om att jag kan luta mig mot gammal erfarenhet i det fallet. Vi kommer klara det här tillsammans!