En raderad komentar!

På mitt förra inlägg var någon lustig nog att delge en kommentar som jag tolkade som rätt av hånfull. Givetvis var den lämnad anonymt så vem som lämnat den kan jag bara spekulera i.
Du som nu skrev den behöver inte fortsätta att läsa min blogg om det är så att innehållet ändå inte verkar vara något för just dig. Om du nu ändå väljer att fortsätta läsa, vem vet, kanske är du bara nyfiken, så kan du göra det men ha då den goda smaken att vara tyst om du ändå inte har något snällt att säga!
Jag tycker att det är roligt att få komentarer på mina inlägg men då får de gärna innehålla något med lite mer substans i.
Komentarerna behöver inte nödvändigtvis hålla med om det jag tycker men de får gärna innehålla mer än ett enda litet hånfullt ord!
Har du något att tillägga eller förklara är du välkommen att maila mig! Länken till min mail finns i högerspalten.

Dåliga jag!

Jag har verkligen varit dålig på att blogga det sista. Jag har helt enkelt inte haft tid eller nåt vettigt att skriva och jag är ju sån att jag gärna vill ha nåt att komma med om jag ska skriva, annars kan det kvitta.

Nu närmar sig leave tre med stormsteg. Nästa Torsdag är det tänkt att han ska landa in i Sverige igen. Vilken tid återstår väl att se, hitills har han inte varit i tid en enda gång. Så tredje gången gillt kanske.
Även den här gången kommer han att vara hemma i 12 dagar innan det bär tillbaka till Affeland för sista gången. När han åker tillbaka är det bara för 3 och en halv vecka och sen är det dags för rotation och Fs20 får ta över därnere. Och så har hela långa 2010 snart nått sin ände. Jag får ofta frågan om jag inte tycker att det har gått väldigt fort, det är ju vad min omgivning tycker, och jo, det har gått ganska fort. På det stora hela har det gått fortare än vad jag trodde att det skulle göra när det här året började. Det har även gått smidigare och flutit på lättare än vad jag trodde att det skulle göra. Detta mycket tack vare att jag har haft både mina och min mans föräldrar som har ställt upp och hjälpt mig så mycket dom har kunnat så fort jag har behövt det. Utan dom hade jag aldrig klarat det här så lätt som jag har gjort. Det största av tack till dom! Ni är bäst!

Men nu är det skönt att det snart är över. Det märks att den mörka och kalla årstiden har tagit sitt grepp på riktigt. Det är mörkt när man går upp och det dröjer inte länge förrän det är mörkt när man kommer hem. Snart börjar mörka, kalla och blöta November, den tråkigaste och mest oinspirerande månaderna av dom alla....men det får gå, bara den tar mig till slutet av 2010!
Det ska bli så skönt att det ska bli som vanligt igen och att vi kan lyfta blicken mot framtiden med allt vad det innebär!

Jag har inte så många ord...

Jag vet inte vart jag ska börja. Fs 19 har fått sin första och förhoppningsvis enda förlust av soldat. Mina anhöriga därnere är okej men en utav dom var med i fordonet som hade tillkallat förstärkning. Det blev otäckt nära den här gången...
Att tänka sig in i den situationen som den avlidnes anhöriga befinner sig i just nu känns nära men ändå så långt bort. Tanken på att det skulle vara någon av mina gör ont. Samtidigt som jag känner enormt mycket för de som drabbats av det hemska så känner jag en enorm lättnad över att mina anhöriga är oskadda. Det känns en aning egotrippat men är förmodligen helt mänskligt.
Det är "bara" 63 dagar kvar med allt det här, det ska bli så skönt när det här är över!

Dom varmaste av tankar till alla anhöriga till den stupade och de skadade!