Frustrerande....

Telefonen ringer, på numret ser jag vem det är. Efter jag svarat är det den där välbekanta och efterlängtade stämman i andra ändan. Vi pratar en stund, mest om vad vi har gjort här hemma, vad lillan gör för tokigheter och om hur det flyter på.
Jag frågar om hur han har det och han svarar på det han kan. Eftersom telefonen med ganska stor sannolikhet kan vara avlyssnad så kan han inte säga vad som helst och han kan heller inte berätta mer ingående om vad dom gör på dagarna. Allt blir liksom bara ytligt. Detta är en aning frustrerande. Jag förstår varför han inte kan göra det men det är synd. Jag vill ju veta mer om vad han gör, vad han får se och vad han upplever därnere men det går inte. Jag bubblar av frågor som det inte är någon idé att ställa för jag vet att han ändå inte kan svara.
Igår var det en påskjutning av en svensk-finsk patrull väster om Mazar och givetvis ville jag fråga om detta. Han svarade det han kunde och det jag behövde veta men det blir korta svar om det mest nödvändiga. Får hoppas att han kan berätta mer när han kommer hem på leave.