Konsten att njuta!

Förra helgen hade jag besök av makens kollegor, vilka tillika är att betrakta som våra vänner. De tittade förbi en sväng för att se hur vi hade det och för att få en kopp kaffe. Helgen i övrigt var fullspäckad med en massa tråkiga måsten som skulle göras och jag betade av den långa att göra listan allteftersom helgen gick. Eftersom jag sällan hinner med så mycket på veckorna var jag lite stressad över att få gjort undan allt som jag hade tänkt mig att få gjort.
Under den lilla fikastunden i solväggen med det trevliga sällskapet säger en av makens kollegor:
"Om jag vore du skulle jag sätta mig här en stund och bara njuta lite. Du vet väl om att du bor i en idyll?"
Min något stressade hjärna svarade lite snabbt "Jo, jag vet att jag bor i en idyll men gör du allt åt mig under tiden jag sitter här då?"
Vi fortsatte att prata och fika en stund innan de var tvunga att åka vidare och jag skulle återgå till min lista.

Undertiden jag fortsatte att jobba av listan så fortsatte hans ord att eka i mitt huvud och jag började tänka efter. Jag har varit extremt dålig på att just njuta av det lilla i sommar. Det slog mig att jag nästan inte alls har suttit på altanen över huvudtaget. Jag har varit alldeles för dålig på att sitta tyst på trappan med ett glas vin i handen och bara njuta av min idyll och den tystnad som omfamnar den. Det har heller inte blivit många kaffekoppar i solväggen utan de har svepts i samband med att jag gjort något av mina måsten.

Den här helgen som gick blev det annorlunda. Jag hade en lista även för den passerade helgen men jag tog det lugnt, jag fick gjort allt jag skulle ändå! Mitt kaffe avnjöt jag i solväggen de fantastiska dagar som helgen bjöd mig och jag tog mig tid att sitta tyst och bara vara den stunden. Bara sitta och lyssna på skördetröskornas dova muller och pipet från när de backade och det var så skönt! Varför har jag inte gjort detta oftare under sommaren? Kanske för att den stunden gör mig så påtakligt ensam eller för att jag saknar honom just då, att ha honom nära och prata med om ditt och datt.
Men det spelar ingen roll, från och med nu så ska jag unna mig den stunden varje dag under helgerna. Den stunden är bara min!
Tack T för att du påminde mig om att njuta av här och nu!