Mycket ska hinnas med!

Om 15 dagar åker han. Nu är han hemma och ledig fram till dagen D. Det är skönt att ha honom hemma lite och minnas hur det var att ha ett familjeliv igen om än bara för ett par veckor.
Nu utnyttjas dagarna till att göra alla de där måstena som ska vara gjorda innan han åker till Afghanistan. Det finns bokade tider på banken för att se över hur eventuella försäkringar fungerar om det skulle gå illa. Vad händer med lånen på huset om jag blir själv, jag måste kunna bo kvar och kunna leva vidare utan att behöva bekymmra mig för det också om olyckan skulle vara framme.
Vi måste till vår revisor och deklarera så att det är klart.

Häromkvällen satte vi oss ner för att gå igenom olika viktiga papper som jag måste ha koll på. Han gav mig även det vita kuvertet. Jag vill aldrg någonsin behöva öppna det!
Där hade han samlat ihop allt som han skulle vilja säga till oss om det är så att han inte kommer hem levande. Han hade skrivit ett brev var till alla nära och kära förklarade han. Hans sista ord till oss. Han hade även skrivit ner hur han skulle vilja ha en begravning och var jag kan hitta alla försäkringar och lösenord för att kunna avsluta mailkonton och liknande. Allt detta finns nu samlat i det vita kuvertet som är väl förseglat och bara ska öppnas om det går åt skogen. Jag vill aldrig någonsin behöva öppna det! Bara blotta tanken på att öppna det kändes väldigt jobbig men jag måste ha ett sådant kuvert så det är ändå bra att det finns.

Men egentligen borde det alltid finnas ett sådant kuvert. Även om han nu ska bege sig iväg till ett land i krig och riskerna givetvis är större på många sätt så kan han lika gärna krocka med bilen på väg till jobbet här hemma. Men när man är hemma tänker man inte på att ha ett kuvert där allt finns färdigt för de efterlevande i alla fall inte när man fortfarande är ganska ung. Det hade nog varit bra med ett vitt kuvert i de flesta hem för man vet aldrig när det hemska och oförutsedda händer.