I väntan på Afghanistan!

Det hela blev inte riktigt som det var tänkt från början. Planet mot Afghanistan skulle ha lyft från Västerås kl 17.20 igår men väl på plats får de veta att det har blivit försenat från Afghanistan på grund av dåligt väder. Det blir en lång väntan på flygplatsen och innan jag gick och lade mig igår pratade jag med honom. De hade då fått ny tid och trodde att de skulle få lyfta från Sverige vid 00.30. Vi sa "God natt, älskar dig och sköt om dig!" och sen var det dags att sova.

När jag vaknade och satte på telefonen imorse kom det ett sms efter en stund. Det stod att de äntligen skulle få lyfta och att klockan var 02.05. Det hade varit en lång väntan i början av äventyret.
På vägen till jobbet kom det ytterligare ett sms, då var de i Turkiet för att tanka och byta personal på planet för att sedan kunna fortsätta resan till slutmålet.

Jag räknade ut att de skulle landa i Afghansitan vid 13.00 svensk tid och eftersom han lovat att höra av sig så fort som möjligt har alla telefoner funnits tillhands hela dagen men dom har varit väldigt tysta. Min vanliga mobil har varit i fickan hela dagen och "Afghanistan mobilen" har tittats till flera gånger för att se om det kommit nåt sms.

Jag kom hem och lagade middag, tittade på klockan och fick se att den var 17.30 här vilket innebär att den var 20.00 i A-stan. Då kom jag plötsligt ihåg vad kontingentsprästen sa på anhörigdagen i våras. Klockan 20.00 tänder de varje kväll ett ljus på CNL (Camp Nothern Lights)som är Sveriges bascamp i A-stan. De tänder ljuset för att tänka på dom där hemma en stund och han uppmanade oss anhöriga att göra det samma här hemma.
Jag rotade fram ett ljus och tände det på bänken bredvid mig. Efter bara nån minut ringer telefonen. Jag svarade och efter en kort stund säger en mycket välbekant stämma "Hej hjärtat!" i andra ändan. Det var så skönt att höra hans röst och att han kommit fram ordentligt. Tårarna rann lite av lättnad och för att jag blev glad att han äntligen ringde.
Resan hade trots förseningen gått bra och han hade kunnat sova en del på planet. Det var väldigt varmt därnere, ca 35 grader så det var lite skillnad mot här.
Han hade träffat sin syster när han kom ner och han skulle gå för att träffa henne igen när vi pratat färdigt.
Vi pratade en stund om hur dagen varit, vad Lillan sagt när han åkt och hur jag hade det. Det är en liten fördröjning när man pratar men det gick fint. Förmodligen ringer han på Lördag igen och då har de nog tagit sig ner till PO Sare pol där han ska bo under missionen.
Det är skönt att det har börjat nu...