Dagen D, avresedagen. 6.10 ringde hans väckarklocka och det var dags att gå upp, packa det sista, kontollera tusen gånger att allt var med och ta på sig uniformen...
Jag vaknade av hans klocka men låg kvar i sängen en stund. Tusen tankar for genom huvudet och det hela kändes mycket konstigt. Efter en liten stund vaknade Lillan. Jag hörde hur hon kröp ur sin säng och dom små nakna fötterna kom tassande över golvet och hon kom och kröp ner i min säng. "Ä du lessen mamma?" sa hon när hon såg mina tårar.
Jag försökte förklara för henne att pappa skulle åka idag. Hon förstod på sitt sätt och hon har förtått det i flera dagar, det har liksom märkts på hennes sätt att vara.
Vanligtvis vill hon gå upp med en gång när hon vaknat men idag ville hon ligga och mysa länge. Vi låg kvar en stund innan vi gick upp.
Han åt frukost när vi kom upp. Vi satte oss bredvid honom i soffan och bara va en stund.
Sen blev det dags för honom att göra sig iordning. Han tog på sig uniformen, kängorna och satte baskern i fickan. "Nu kommer taxin" sa han och det högg liksom till i mitt hjärta. Under tiden som taxin körde upp längs våran framfartsväg så höll han bara om mig. Han tog den stora väskan och bar ut i bilen innan han kom för att säga hej då. Lillan gav honom en stor kram och sa "Hej då pappa, ja komme satna dig"
En kram, en puss och sen rullade han iväg i taxin. Nu börjar hans äventyr!
Han flyger nu först till Stockholm, därifrån åker dom buss till Västerås där dom går på planet ca 17.20 i eftermiddag. Dom landar i Finland och Turkiet på vägen och när jag vaknar imorgon har han satt sina fötter på Afghansk mark.
På nåt konstigt sätt är det skönt att det har börjat på riktigt nu. Nu har första etappen av andra delen i allt det här börjat och för varje dag som går så kommer slutet närmare.
Han kommer hem på sitt första leave i slutet på vecka 27 om allt går som planerat och dit är det inte allt för lång tid. Då kommer han vara hemma i ca 10 dagar och då har jag semester. Det ska bli skönt att få lite tid ihop då!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tänker på er! Du vet att du alltid är välkommen hit o hälsa på när du vill ;-) / Sarah
SvaraRaderaHåller med dej. Det är skönt att "fas 2" har tagit sin början. Tiden tills han kommer hem igen blir nu bara kortare. Det här kommer vi att fixa tillsammans. Kram till er båda från SvärM
SvaraRaderaVa fint du skriver jag fick tårar i mina ögon jag kan bara tänka mig vad du går igenom. Sen finns alla tankar som flyger runt i huvudet men du vet var vi finns säg bara till om du behöver hjälp med något Maria. Tänker på er båda i denna stund.
SvaraRaderaKRAM Per N.