Takrasrisk!

Igår kom chefen in på jobbet och sa att vi var tvugna att stäng igen förskolan på grund av att fastighetsägaren inte kunde garantera att taket höll för den snömängd som låg på det. Omgående fick vi klä på barnen och gå över till en annan förskola och därifrån ringa alla föräldrar så att de fick komma och hämta sina barn.
Det var en ganska konstig känsla att behöva lämna sin arbetsplats för att den inte var säker. Som tur är har skolorna sportlov denna vecka så även vi har mycket mindre barn än vad vi brukar så en utav oss tog barnen och gick till den andra förskolan. Vi tog med oss det arbete som vi skulle kunna göra hemma och alla telefonlistor som vi behövde.
Sen var det dags att sätta sig vid telefonen och först och främst få tag i föräldrarna till de barn som var hos oss och sedan ringa alla andra föräldrar för att informera dom om läget inför kommande dagar. Efter en dryg timme i en liten varm telefonhytt var alla föräldrar vars tefonummer fungerade informerade. Fördelen med att behöva ringa alla var att man då kunde kontrollera att telefonummren som de lämnat till oss fungerade eller inte. Vissa föräldrar visade sig även inte befinna sig på de platser som de uppgett till oss att de befinner sig på under dagarna....

Jag som förälder ser det som en självklarhet att min dagmamma skall kunna nå mig på min mobil och på min arbetsplats när min dotter är hos henne. Det finns tillfällen då jag inte har mobilen tillgänglig och vet då att om det skulle vara något viktigt så kan hon ringa mig på jobbet där det alltid är någon som svarar.
Många av våra föräldrar uppger helst bara mobilnummer som vi ska kunna nå dom på. Oftast så kan vi nå dom på mobilnummren men det händer att de nummer vi fått inte längre är i bruk eller att ingen svarar. Är det då akut och vi måste få tag i dom omgående är det bra att ha nummret till skolan de befinner sig på eller deras arbetsplats och arbetsgivare.
Större delen av våra föräldrar läser på någon skola och kan vi så söker vi dom i första hand via skolan. Tyvärr så händer det många gånger att det visar sig att föräldern inte varit i skolan den dagen eller att de till och med slutat i skolan. Det som då händer är att de inte längre har rätt till lika mycket tid för barnen på förskolan utan istället får ha barnen på förskolan 3 timmar om dagen.
Kan detta vara ett skäl till att inte alltid tala sanning???

Idag fick jag jobba hemifrån med det jag kunde. Jag lämnade lillan hos sin dagmamma och åkte hem för att jobba. Det kändes jättekonstigt! Lämna henne och åka hem igen, i min värld är det självklart att är jag hemma så ska hon också vara hemma. Egentid är något man får när hon gått och lagt sig, när hennes pappa tar hand om henne en stund eller om hon är utlånad till mormor och morfar eller farmor och farfar. Jag skulle aldrig kunna lämna henne hos dagmamma för att få egentid. Det finns inte i min värld!
Jag fick gjort ganska mycket idag ändå. Kunde i lugn och ro förbereda min kommande utvecklingsamtal så mycket jag kunde. Ska göra vissa tester med barnen innan jag är helt klar men i det stora hela är det färdigt.
När jag satt här och skrev så slog det mig vilken tid det tar att förbereda och genomföra dessa samtal. Jag räknade ut att varje samtal tar ungefär mellan 2-3 timmar att förbereda och genomföra, vissa till och med mer. Jag har sju barn vars föräldrar jag skall ha samtal med så det går åt mycket tid. Det är alltid en skön känsla när alla samtal är genomförda och klara! Snart är jag där!