Kunskap är makt!

När maken fick tjänsten och möjligheten att åka till Aghanistan så visste jag att det är ett riskfyllt uppdrag. Min spontana reaktion var att jag ville inte veta så mycket om det hela. Vad man inte vet har man inte ont av tänkte jag. Nu har läget blivit ett annat. Jag känner att jag måste veta vad det är han ska göra därnere och vad som händer.
Jag försöker se program på Tv som handlar om Afghanistan, läsa saker som skrivs och följa Fs 18 Anhörigblogg (den missionen som är nere just nu) allt för att sätta mig in i hela situationen så mycket jag kan. Dels så behöver jag det för min egen del men också för att kunna bemöta andra människors komentarer om det hela. De flesta är ju trots allt som jag var förut, ganska ovetandes om vad hela Afghanistan situationen innebär för sverige och de svenska soldaterna som väljer att åka dit.

Regeringen har beslutat att sverige skall medverka med svenska soldater till att hjälpa Afghanistan på fötter igen. Sverige fokuserar på att ge hjälpande insatser. Soldaterna hjälper till att utbilda lokal polis och militär till att klara av att skydda sitt land själva i förlängningen. Svenskarnas insats bidrar också till att barnen skall få möjlighet att gå i skolan. För de svenska soldaterna handlar det mycket om att knyta kontakter med civilbefolkningen och bygga upp en tro på en bättre framtid. Varför är då detta så viktigt? Hur kan detta hjälpa till att vinna ett krig mot Talibanerna?
Att föra krig mot en fiende som inte är rädd att dö för sin sak är svårt, näst intill omöjligt. Talibanerna är som jag har förstått det en grupp människor som ansluter sig till varandra för att de har en gemensam tro på det dom gör. Det är alltså inget folkslag. De vill hela tiden värva nya medlemmar för att kunna växa och bli starkare. Genom att de svenskar som arbetar i Afghanistan skapar förtroende med lokalbefolkningen så är tanken att nyrekrytering till Talibanerna skall minska och helst upphöra. Att de inte kan rekrytera nya medlemmar gör på sikt att de blir svagare och förhoppningsvis försvinner.

Det är tur att det finns människor i Sverige som är villiga att frivilligt åka ner och hjälpa till med allt detta. Om det inte funnits frivilliga i tillräcklig utsträckning så hade folk förmodligen beordrats ner emot sin vilja. Någon som blir beordrad till ett uppdrag har troligtvis inte den rätta drivkraften till att göra det bästa jobbet. De som anmäler sig frivilligt har den drivkraft som behövs för att göra ett bra jobb och det är dessa människorna som ska göra det.

En vän frågade mig iveckan varför inte bara all utländsk hjälp i Afghanistan kan skita i dom, dra tillbaka alla utländska trupper och låta dom sköta sig själva och lösa sitt eget problem. Problemet är väl att de nöjer sig inte med att hålla sig bara i Afghanistan utan vill då utöka sitt maktområde till andra delar av världen och då är det inte bara Afghanistans problem utan världens, precis som det är nu med.
En värld utan krig hade varit den bästa världen för allt och alla. Att världen någon gång kommer att nå dit känns i ärlighetens namn hopplöst men man får aldrig tappa tron på att det kan gå och heller aldrig sluta försöka skapa fred och frihet.