Hon var så söt! Mörkbrun med svart man och svans och en vit stjärna i pannan. Jag började träna med henne och intresset för att tävla låg inte långt borta. Jag började tävla hoppning. Min söta lilla ponny var inte jätteung och höll inte så länge för tävlandet så en ny ponny köptes. Hon var kolsvart och otroligt vacker att se på. Med henne lärde jag mig istort sett allt jag kan om hästar och ridning. Vi delade många roliga år tillsammans på tävlingar, träningar och med våra kompisar som vi red ihop med. Några av dom blev vänner för livet!
I dom övre tonåren svalnade intresset för hästarna, andra intressen tog över och samtidigt stog jag och vägde i frågan. Skulle jag fortsätta rida var jag tvungen att byta häst. Hästar är inget billigt intresse så jag valde att lägga av.
Det var otroligt skönt att vara utan hästarna några år. Det är ju trots allt mycket jobb och slit med dom varenda dag.
Efter ca 2,5 år utan att ens ha suttit på en häst hängde jag min kompis till hennes stall och red igen. Helt underbart, jag var fast igen!
Livet föll sig som så att vi flyttade och nu fanns åter möjligheten att skaffa en häst. Sagt och gjort!
Nu är ridningen ett andningshål för mig, det är min egentid! I stallet med hästen så är det bara jag och hon. Där behöver jag inte tänka på att vara mamma, jag behöver inte tänka på allt som ska göras utan jag kan bara tänka på mig!
En liten ridtur kan rädda en hel dag. Jag blir nästan alltid glad efter en stund på hästryggen.
Det kommande året kommer stunderna i sadeln vara jätteviktiga för att jag ska orka med allt vardagligt. Jag hoppas på många goa ridturer 2010!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar