Liten och otrygg

Jag har turen att ha växt upp i en familj där jag var trygg. Jag hade de leksaker jag behövde, möjlighet att leka både ute och inne. Mina föräldrar stöttade mig fullt ut i mina intresseval och respekterade mina åsikter. Jag fick känna mig trygg och älskad och mina föräldrar tyckte om varandra. Visst hände det att dom var osams om saker men det blev aldrig värre än diskussioner dom emellan.

Så valde jag då mitt yrke och blev förskollärare. Av mer eller mindre en slump hamnade jag på en förskola i ett socialt utsatt område. Många av våra barn växer upp med helt andra förutsättningar än vad jag hade.

Vissa barn bor i lägenheter där det finns sängar och inte så mycket annat. Inga leksaker, inga spel, inga böcker. Kanske inte så mycket mer än en säng att sova i. När det blir kallt och snö kan kläderna vara undermåliga, för tunna, för små eller också finns det inte vantar eller mössa.

Vissa har föräldrar som kämpar med egna problem, sjukdomar och upplevelser som dom bär med sig från sina hemländer. Förmodligen scener liknade de som jag själv bara ser i en film på lördagkvällen. Sen går jag och lägger mig utan att tänka mer på det efter att sluttexten rullat färdigt.

Att som liten kanske komma hem till ett hem där föräldrarna, som man älskar så mycket och som ska vara den största tryggheten, inte är snälla mot varandra. Att som liten se den ena föräldern slå den andra. Vad tänker man då???
Att sen komma till sin förskola och våga prata om sina upplevelser med en vuxen är väl trygghet om nåt?

Vi vuxna som är stenhårda på våra regler, sätter tydliga gränser för barnen och ibland blir lite arga. Men vi finns också där för banen. Vi lyssnar, vi tröstar och vi kramar dom. När som helst dom behöver en varm famn att krypa upp i så finns det en. Vi uppmuntrar på dom att göra framsteg, stöttar när det blir lite besvärligt och berömmer när dom gör rätt.

När våra barn sen slutar hos oss och går vidare uppåt i skolsystemet och man möter dom igen efter ett tag, är det många som blir glada, kommer springande och vill kramas. Då har vi lyckats! Vi har lyckats att skapa trygghet för det barnet! En god förutsättning för det livslånga lärnadet!

Vi är så jäkla bra!!!