Han är hemma nu!

Ett dygn försenad kom så äntligen maken hem på sin första leave i fredags. Han möttes av en jublande dotter som kramade om sin pappa under förtjusning. Jag var fortfarande kvar i Falsterbo när han kom hem och han och Lillan kom och plockade upp mig när jag kom hem. Där stod jag och väntade utanför en mataffär på att han skulle komma. Plötsligt kommer den blåa bilen farande i racerfart, gör en u-sväng och försvann igen! Va?! han såg mig inte! Tog upp mobilen och ringde honom.
Jaha, schysst att du bara kör förbi!
Men jag såg dig inte, jag kommer tillbaka!

Den blåa bilen dyker upp igen och den hann knappt stanna innan han klev ur och kom emot mig.
Hjärtat dunkade lite som om det var första gången jag så honom och jag gav honom den största, längsta och hårdaste kramen som han någonsin har fått. Han såg ut som vanligt, bara brunare, han luktade som vanligt och några glädjetårar över att han var hemma rann ner för kinderna.
Nu ska han vara hemma i 10 dagar till. Konstigt nog så kändes det som om han aldrig hade varit borta, tiden som han varit därnere har ändå gått så fort på något sätt och det är väl ändå tur!
Nu har vi 10 dagars famlijeliv framför oss och det ska bli så härligt!