Drömmar

För ungefär 5 år sedan hälsade jag på min farfar då han låg på sjukhus och kämpade mot sin cancer. Han hade då redan kämpat i många år och började själv inse att slutet inte var långt bort. Han berättade om saker han gjort i sitt liv som han var glad att han gjort. Han berättade även om sånt som han hade velat göra men som inte farmor hade velat och därför hade han inte fått göra det. Jag hörde på hans röst när han berättade att han verkligen var ledsen för de upplevelser som han inte fått med sig.

Hans berättelse har följt med mig sen dess. Den påverkar mig även nu och den påverkade mig när maken kom hem och sa att han ville söka utlandstjänst igen. Det är en del i hans dröm om vad han vill göra i sitt liv. En dröm som i allra högsta grad involverar mig och barnen. Jag måste vara införstådd i det och till 100% med på att genomföra det för att det ska gå. Så det är ett gemensamt beslut att han skulle åka igen och jag är med på att få det att fungera.
Att leva ihop är också att stötta varandra att just få uppleva och genomföra sina drömmar. Mina drömmar om saker jag vill göra i mitt liv får stå tillbaks just det här året men jag vet att när det är dags för mig att förverkliga dom så kommer han att ställa upp för mig. Så den dagen det är dags för våra Slut hoppas jag att vi kan tänka tillbaks på allt vi gjort och inte det vi inte tillåtit varandra att göra.