Det har börjat nu!

Det är söndag. Klockan ringer 7.30. Stänger av klockan och tänker ett par sekunder, just det, det är den dagen idag. Väcker den stora prinsessan som sovit mellan oss och samtidigt har den lilla vaknat och kommer in till oss. Vi måste gå upp nu, pappa ska åka idag. Vi går ner på undervåningen. Han har ätit, klätt på sig och håller på att borsta tänderna. Vi hinner sätta oss i soffan tillsammans en stund innan taxin kommer. Det är ganska tyst. Han håller om oss allihop i sina stora armar och vi kramar den sista närheten ur varandra för den här gången. För de nästkommande 8 veckorna fram till första leaven. Så kommer taxin. Han kramar barnen och talar om hur mycket han älskar dom. Tårarna rinner ner för deras kinder. Pappa får kämpa för att hålla ihop. Han tar sina grejer, kramar och pussar oss allihop en gång till och sen går han ut till bilen. Vi sätter oss i trappan och tittar på taxin när den rullar iväg... Nu har det börjat på riktigt...