Liten och arg!

Imorgon är det åter dags. Leave tre tar sin början och maken kommer hem på en 12 dagars lång vistit hos oss igen.
Att vara snart tre år och ha en pappa som åker fram och tillbaka mellan hemmet och Afghanistan är inte alltid så lätt. Hon saknar sin pappa mycket och hon väljer att visa honom sitt misstycke genom att straffa honom på det sättet som är mest logiskt i hennes värld, nämligen genom att inte vilja prata med honom när han ringer eller helst inte vilja prata så mycket om honom heller.
Detta beteende såg jag hos henne även mellan leave ett och två. Då var pappa borta från henne i nio veckor och efter ungefär halva tiden kom det här beteendet hos henne den gången. Nu har det gått ungefär lika lång tid från förra leaven och nu kommer det tillbaka.

Pappa ringde förut och sa att han nu befinner sig på Marmal (den tyska campen som de åker från) och ska åka ca kl 8.00 imorgon. Han ville givetvis prata med Lillan som tog luren och sa hallå. När hon hörde vem det var gav hon luren till mig igen, hon ville inte prata.
När jag lagt på så frågade jag henne varför hon inte ville prata. Hon mummlade "Ja ä aj på pappa". Man har väl rätt till att vara arg och visa sitt misstycke även om man är liten.
Det enda jag kunde göra var att förklara att hon inte behöver vara arg, att pappa kommer hem i morgon och att han älskar henne precis lika mycket som jag gör även om han inte är hemma.

Det ska bli skönt när han kommer tillbaka för sista gången för då kommer han att stanna hemma och inte åka igen på länge.