onsdag 18 augusti 2010

Tillräckligt otillräcklig!

Vardagen är tillbaka och alla måsten hänger över huvudet igen. Upp på morgonen (6.00), göra sig i ordning, väcka Lillan, få på henne kläder, ut i bilen och iväg till dagmamma. (7.15) Lämna Lillan och sätta sig i bilen och köra de 4.3 milen till jobbet. (8.00) Jobba sina 8 timmar, (16.00) ut i bilen igen och 4.3 mil tillbaka hemåt. (16.45) Hämta Lillan och åka direkt till mormor och morfar med henne de dagar jag tänkt rida. Stressa sig igenom stallsysslorna lite för att inte bli allt för sen. (ca 18.30) Hämta Lillan hos mormor och morfar, åka hem. Slänga ihop lite middag, äta och prata om dagen, prata det dagliga samtalet med maken. Duscha Lillan, borsta tänderna, ta på pyjamasen och sedan mysa i soffan en stund. (20.00) Dags att gå upp i sängen, läsa Castor bakar för miljonte gången, släcka lampan, säga "god natt, älskar dig. Vi ses imorgon"
En stunds lugn och ro lägger sig över huset. Nåt att se på Tv? Nähä, då blir det en stund vid datorn.
(22.00) Trött! Dags att sova för imorgon börjar det om igen...

All respekt åt alla ensamstående föräldrar därute, det är kämpigt ibland. Man orkar inte alltid, man hinner sällan med allt som ska göras, det går på löpande band det mesta men det tar sig framåt. Ganska ofta kväver alla måsten ens tillgänglighet som förälder, en räcker inte alltid till. Det är då man saknar tvåsamheten, familjelivet och någon att dela ansvaret med. Till skillnad från alla andra ensamstående föräldrar så är mitt ensamstående högst tillfälligt, jag är bara ensam i ca 3,5 månad till sen är det över, förutsatt att han kommer hem hel. Då är vi två igen och under den tiden som jag har varit ensam har jag inte behövt tänka på några ekonomiska besvär. Jag har inte behövt vrida och vända på slantarna för att få det att gå ihop som många, många ensamstående faktiskt tvingas till. Å andra sidan så har de ensamstående heller inte nån partner att oroa sig för. Ingen som sitter på andra sidan jorden i ett land som befinner sig i krig och den ständiga oro som det bär med sig. Det finns för och nackdelar med allt och det är kanske tur på nåt sätt...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar