Bollen är i rullning!

Han ringde förut, det dagliga samtalet. Han frågade hur vi hade det och hur det gick med allt här hemma. Jag svarade som det var, det är bra, vardagen har börjat rulla på igen i och med att semestern är slut och vi har det så bra vi kan ha det.
-"Vill du att jag ska komma hem?"
Jag blev lite ställd av frågan, den var så direkt.
-"Nä, jag klarar mig. Det är ingen fara, det går bra"
-"Blir det för jobbigt så säg bara till så skiter jag i det här och kommer hem. Jag vill inte riskera något mellan oss bara för att jag gör det här"
Det var något väldigt fint i det han sa. Behöver jag räddas så räddar han hellre mig än världen. Det är inte blommor och choklad, det är äkta kärlek!

Tanken på att jag vill ha hem honom så mycket att jag skulle vilja att han avbröt missionen har aldrig slagit mig. Visst är det jobbigt att vara ensam ibland. Det är jobbigt att han inte är hemma rent fysiskt. Att inte kunna krama och pussa på honom. Det blir ibland väldigt jobbigt när faktum om allt som ska göras kommer över mig men dessa känslor varar aldrig längre än en dag eller någon timme sen är det som vanligt igen och jag kör bara på i vardagen som på nåt vis är det bästa sättet att tackla situationen. Sen kan jag erkänna att det i nuläget är mest jobbigt att vara hästägare mitt upp i allt annat. Hästen tar mycket tid varav ridningen är en ganska liten del. Än så länge går det bra men snart kommer installningen och då blir det jobbigare. Då medför det en väldig massa kringuppgifter som inte är roliga men nödvändiga. Men samtidigt så hade jag inte haft min häst så hade jag inte mått lika bra som människa heller! Hon laddar mina batterier!
Man ska väl inte ojja sig över en självvald situation kanske, att jag får "skylla mig själv" har jag fått höra, kanske inte rakt ut men mellan raderna. Och visst, jag får väl skylla mig själv för att jag är intresserad av hästar istället för någon mer lättskött hobby. Jag är fullt medveten om mina val i livet och vad de innebär, men jag vill inte ha det på nåt annat sätt! Och jag får "skylla mig själv" att jag är ensam med allt nu eftersom jag har "släppt iväg honom!"
Men jag är stolt över att jag har gett honom den här möjligheten att förverkliga sin dröm! Jag fixar det här!
Bollen rullar och den kommer att rulla hela vägen in i mål!