torsdag 11 juni 2015

Motgångar gör en starkare

Nu har vi klarat det första 4 veckorna av första perioden. Det har varit kämpigt de sista 2 veckorna. Djur som vart sjuka, barn som brutit armen och tid som inte räcker till åt nått håll...
Jag saknar honom när gräset växer fortare än jag har tid att klippa det. När jag fortfarande inte hunnit ta ogräset på grusgången ens första gången i år. När paddock behöver harvas. När tvättstugan svämmar över, kylskåpet gapar tomt, ungarna bara bråkar och slåss. När listan av telefonsamtal som måste ringas blir längre och längre. När ungar ska hämtas och lämnas, avslutningar ska gås på och alla lappar med tider och platser bara ligger på rad. När jag måste uträtta alla ärenden på rasten för att jag inte har nån annan tid.
Och när jag bara vill göra något för mig utan att ha dåligt samvete för barnen...

Men hur gärna jag än hade velat ha honom hemma för att kunna hjälpa mig med alla vardagliga saker så saknar jag honom ännu mer när jag väl får sjunka ner i soffan på kvällen när ungarna sover. När jag velat ha hans famn att krypa upp i. Ha någon att pussa God natt innan jag somnar. Kunna sitta kvar och ha någon att prata om dagen med när ungarna gått från matbordet.
Saknar honom som min själsfrände mest av allt...allt annat löser jag tillslut...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar