Jag har hittat henne!

För ett år sedan började jag tappa bort henne. Hon den där väldigt energiska personen som alltid har bott i mig. Hon som alltid varit så effektiv och fått mycket gjort på kort tid. Hon som alltid haft nåt projekt på gång och samtidigt som hon genomfört ett, tänkt ut nästa.

Hon försvann förra året. Hon hamnade i en situation på jobbet som inte var bra. Ett arbetslag som inte fungerade. Där hon la för mycket på sig själv och sin egen prestation för att få verksamheten att fungera. Mentalt jobbade hon dygnet runt. Försökte lösa allt även om det var omöjligt. Hon såg dagligen hur våra små brukare tvingades vara i en psykisk miljö som ingen borde få vistas i. Tillslut gick det inte längre. Det var dags att stå upp för dom. Föra deras talan och sätta stopp för det som hände i den miljön som ska vara den tryggaste utanför deras hem.

Hon tog rejält med stryk påvägen. Hon var sliten, långt in i det innersta. Väggen stod rakt framför henne och hon kraschade in i den.
Hon sjukskrev sig de sista veckorna på året för att mentalt komma igen. Bytte arbetsplats och kollegor och började komma tillbaka till sig själv. Hela våren gick ändå utan att den där sista gnistan återkom. All den där energin som en gång fanns hade inte riktigt hittat tillbaka, den sista lilla delen av henne fattades fortfarande.
Så efter 4 veckors semester med mycket vila och slappade vaknade hon plötsligt upp en morgon och var full av energi igen! Hon satte igång med projekt och genomförde dem. Återigen tänkte hon framåt, mot nästa och fyllde sista semesterveckan med att förverkliga projekt med samma bestämda envishet som hon brukade ha. Hon var tillbaka. Jag är mig själv igen!